sherman.blogg.se

20 Apr

07:37

Group 1 win

0kommentarer

Igår var en väldigt stor dag, en av dom största i mitt liv.

Varje dag går man upp före 3 på natten o går till jobbet, promenerar med Diamond Drille och Northern Glory i 45minuter, sen sadla, spolar och skickar jag hästar på olika uppdrag hit o dit, cirka 70stycken från vårt stall ska jobbas varje dag, några ska simma några ska till stranden, några ska galoppera medan andra bara ska skritta, ett par ska gå i hage och resten ska tillbaka hem så fort de går. Det är ett pussel utan dess like och man jobbar hårt för att få allt att flyta så bra som möjligt för alla runtikring och inte minst för hästarna.

Vi är ett team där inte hälften jobbar som ett team men dom som gör det känner man en sjuk samhörighet med, vi jobbar mot samma mål, hjälper varandra och unnar varandra samtidigt som vi är som en enda stor syskonskara där en alltid försöker skvallra o sätta dit någon annan. Skämt åsido.

Vi jobbar hårt, varje dag, vi har inte vardag och helg vi har bara dagar.

Igår skulle min häst Diamond Drille starta i cellarbrations queen of the turf stakes, ett group 1 race, första gången jag skulle få ta en häst till ett group 1.

Jag fattade inte vidden av det fören efteråt tror jag.

I förrgår sa jag att om DD inte springer in som vinnare eller iallafall som sämst trea så är mitt namn Greta. Vi promenerade "over the hill" och DD hade en energi hon inte haft förut sedan jag har sett efter henne, hon tittade på banan konstant hela vägen och var spänd och galen.

Igår morse vid frukost sa jag att hon kommer att vinna. Så länge hon inte går ut för hårt i början.

På plats var hon jätte jätte lugn och fokuserad. Världens finaste häst.

På med västen som hade hennes namn på och schabraket likaså, ut i ringen och vänta på hennes presentation och jockey Tommy Berry som för bara någon vecka sedan förlora sin bror.

Upp i sadeln och ut på banan.. Jag hade jätte mycket adrenalin i kroppen och fick ta några djupa andetag.

Medan vi väntade på starten så började en tjej prata med mig och jag var inte närvarande, ingen aning vad jag svarade egentligen. Jag var jätte förväntansfull.

Starten går och Tommy o DD hamnar ganska långt bak, de är tight men dom ligger endå långt bak. DD springer väldigt stabilt o ser stark ut tycker jag, men de känns som att det här blir en placering nånstans i mitten, så närmar sig sista rakan, Tommy hittar en lucka på utsidan och DD drar ut och krigar upp i ledning. Mitt hjärta börjar slå hårt och jag skriker och hoppar och viftar med armen. Diamond Drille kämpar o kämpar och håller ledning rätt in i mål och jag vet inte var jag ska ta vägen!! Kutar ner mot allt folk och vinnarringen och kastar mig i armarna på en av våra saddle ups! Sen ser jag ägarna och dom kastar sig över mig och vi alla kramas och jag bara skakar av glädje!!

Vi går i gången för att vänta på Tommy och Diamond Drille. Minuterna som går tills dom kommer travandes tillbaka är så långa och jag vill bara krama om dem båda.

Jag tänker hela tiden att jag ska vara proffesionell och inte visa känslorna som bara svallar, så ser jag Tommy komma ridandes på min fina DD och han pekar mot himlen och tackar sin bror, allt går i slow motion och jag är vid detta tillfälle så nära att börja gråta av en oerhörd glädje och även av sorg, för Tommy, för hans bror och för min bror. Jag känner stor sympati och jag själv känner stor sorg och saknad.

Ägarna är en familj med mamma, pappa och en son, mamman får ta Diamond Drille i gången bort mot vinnarcirkeln och hon viskar att hon vill att jag håller mig precis bakom. Där går vi, jag, ägarna och Mark som är saddle up och lilla DD med Tommy på ryggen med sina händer ihop som att han ber och tackar någon högre makt. Kameror överallt rätt upp i ansiktet på oss och folk som skriker från alla håll.

Jag vet inte vad jag tänker eller känner jag är nästan apatisk och jag är så överlycklig så kroppen nästan sprängs.

Jag får ta DD med ett grimskaft i sidentyg och dom sätter på henne vinnartäcket i siden och kort ska tas, tusen olika fotografer. Gai kommer ut på banan o ja får en kindpuss och hon viskar till mig att visst är det fantastiskt detta!

Efter något som känns som en halvtimme minst får jag ta min lilla häst tillbaks mot stallarna.

Jag bara längta tills hon lugnat sig så ja kunde få krama om henne hårt! Min älskade vän!

Väl utanför grindarna påväg hem brast alltihop och jag grinade i två timmar till o från, av ren glädje!!

Att få vara med om en sådan här stor vinst med min favorithäst som jag ser efter varje dag och tillsammans med hela Gai W teamet en solig dag på andra sidan jorden, det får mig att känna mig så levande.

Att sedan få dela ögonblicket av ännu en vinst för Tommy som han förtjänar så mycket, det är enormt stort för mig.

Om jag hade stått inför sådana här enorma uppgifter bara någon vecka efter Simons bortgång så hade jag bara varit som en blöt trasa däruppe i sadeln. Jag ser upp något så otroligt mycket till Tommy som är ofattbart stark och duktig. Man ser verkligen att varenda ritt gör han för sin bror och det är så tydligt att hans tvilling nu finns med honom i det han gör, två är starkare än en <3

Idag har jag jobbat extra när ägare är välkomna att se sina hästar i stallet. Diamond Drilles ägare kom dit, hon fick ha sitt täcke på en stund och jag fick visa upp henne. Hon bara njuter av uppmärksamheten och hon vet så väl vad hon gjorde igår. Hon vet vad det betyder för mig och jag vet att hon känner hur lycklig jag är över att få chansen att uppleva detta.

Tack Tommy, Gai, DDs ägare och Diamond Drille själv för gårdagen som blev en av dem mest fantastiska dagarna i mitt liv!!