Idag är det 35 dagar kvar.
jag tänker mycket nu, funderar över mitt liv och min existens. Min mening med livet på jorden.
Vad har jag hittills åstadkommit och vad är viktigt att göra innan jag är klar här.
Jag har kommit på att mitt liv levs efter kapitel, ju längre livet går, desto mer funderar jag över ödet och om det förutbestämda. Är livet och händelserna förutbestämda? Är början av kapitlet bestämt och resten tomma sidor för mig att fylla beroende på mina val och handlingar? Ibland kanske fortsättningen blir ett resultat av min tanke till och med?
jag vet inte.
jag vet att en början av ett nytt kapitel är påväg, börjar även förstå att det innebär slutet på ett annat. Jag har inte sett det så tydligt fören nu de senaste dagarna. Det är så tydligt nu. Det känns tungt, det känns läskigt, ovant och samtidigt så spännande och skönt. Det känns kul.
jag har skapat de senaste kapitlen mer eller mindre och på olika sätt i stallet. Att nu anpassa mig till en vardag utan hästarna som varit mitt liv så länge, det kan beskrivas med ett ord; konstigt.
Det är en stor mental och fysisk omställning att lära mig leva ett liv där jag inte har någon som är konstant beroende av mig, någon som står och väntar där jag senast ställde honom/henne, någon som helt och hållet litar på att jag sätter honom/henne i första rummet och som likt ingen annan - går i döden för min vilja. Att inte vara en del av den verksamhet som jag byggt mitt liv runt och som jag varit beroende av, som delvis varit beroende av mig. Mitt liv under så många år. Så mycket glädje som jag fått, så mycket erfarenheter, kontakter och såsom jag fått plats och utrymme att utvecklas.
sådan glädje - som nu tar slut. Jag har gjort vad jag kan och om några dagar bläddrar jag blad och skriver vidare på nästa kapitel i boken om mitt liv.
Det är så mycket som ska bearbetas, så många bilder och filmer som far genom huvudet, vissa rusar genom tanken vissa stannar en längre stund och jag ser det, minns det som om det var Nu. Oavsett vad som far förbi i mitt huvud så är det ett minne som lämnat avtryck, en insikt en erfarenhet en känsla i mitt innersta hjärterum.
i samma stund som jag bläddrar blad och fokuserar på att minnas allt bra från dessa år så stänger jag inne känslan av att ha gjort något bra och stänger ute känslan av ett misslyckande. Jag går nu vidare och välkomnar livet som komma skall och hoppas att en dag i livet känna så starkt inför något igen som jag gjort för detta. Något lika stort och meningsfullt som detta varit för mig hittills, något att helt enkelt leva för.
Tack för mig
Läs texten och lyssna på låten nedan
http://artists.letssingit.com/hakan-hellstrom-lyrics-man-maste-do-nagra-ganger-innan-man-kan-leva-3wkq2cd
Kommentera