Hej!
Idag har varit en lite märklig dag, känslomässigt.
Jag har legat i med träningen ett tag nu och imorse sprang jag 3km sen simmade jag 20 längder med Gry på eftermiddagen, i badhuset. Sen mådde jag jätte illa hela eftermiddagen. Jag mår dock lite bättre nu.
Det har varit en dag då jag känt att jag faktiskt längtar lite bort härifrån. Ser framemot att få se en annan del av världen, träffa massa människor, lära mig språk, stå på egna ben och förhoppningsvis träffa nya vänner från olika delar av världen med olika erfarenheter och nationaliteter.
Det pirrar i magen när jag tänker på det, vilket äventyr jag står inför!
Jag är jätte nervös!
För er som inte vet något om mig:
Jag är en tjej fyllda 25, från en liten stad i Dalarna där "alla känner alla". Jag har bott här i hela mitt liv förutom en tid direkt efter gymnasiet, då jag pluggade på högskola i Falun, men pendlade hem till hästarna i Avesta i stort sett varje dag under den tiden, tills det blev för jobbigt och jag hoppade av och flyttade tillbaka till Avesta igen.
Jag är uppvuxen i en trygg familj fram till 2006, jag var då 18år, då hände det som ingen familj borde behöva gå igenom! Min 2år äldre storebror slets plötsligt ifrån mig, oss, jordelivet. Han lämnade en skakad verklighet efter sig till oss som levde kvar. Sedan den dagen blev inte familjen vad den en gång var, tryggheten försvann. Det är mitt sätt att se på det. Idag är mina föräldrar skilda sedan ca 1år tillbaka och båda har en ny.Jag har ingen kontakt med min far och bor för tillfället, sedan ca 1månad tillbaka, med min mor tills jag ska iväg på min resa. Jag har två bröder till som lever och mår bra och som jag är otroligt lycklig lottad som har. Dom är bäst i hela världen och jag är evigt tacksam till mina föräldrar som gav mig mitt liv och mina älskade bröder.
Jag nämnde hästar, hästar har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas och trots att jag inte hade möjligheten till en alldeles egen när jag var yngre så har jag lagt ner hela mitt liv i stallet och på hästarna som kom och gick. Jag har haft otroliga möjligheter att utvecklas för att jag fått pyssla med och rida andras hästar tills jag fick min första egna som 16åring.
När jag sedan skulle välja gymnasielinje inför hösten 2004 var valet enkelt, kommunens gymnasieskola hade ett samarbete med min modersklubb Avesta Ridklubb och jag tillbringade då än mer tid där under dom tre åren, vilket senare ledde till timanställning som ridledare. I våras sa jag upp min 75 procentiga tjänst som ridlärare för att jag bestämde mig för att lämna lilla Avesta för en tid.
Jag jobbar nu som ridlärare en kväll i veckan tills jag reser till Australien den 19 november, med min barndomsvän Emelie, som jag också träffat genom hästarna.
Anledningen till att jag valde just Australien var att jag på senare år börjat intressera mig för landet, för att jag ville långt bort och för att det är varmt där. Långt bort?! Ja, jag vill beskriva mig själv som en känslig, hemma-kär, mammas-lilla-flicka så om jag tar ett närmare land så är det så lätt att ge upp och åka hem.
Det känns inte som att man åker till Australien i en månad för att sedan ångra sig och åka hem. Nej, jag åker dit o där ska jag vara. Vare sig jag trivs i början eller inte, jag får se till att trivas helt enkelt!
Sandra ska klippa navelsträngen!
Önska mig lycka till.
Bilden är på mig och ponnyn Charlie som jag hade en period för utbildning och försäljning.
Ha det bra! /Sandra
Idag har varit en lite märklig dag, känslomässigt.
Jag har legat i med träningen ett tag nu och imorse sprang jag 3km sen simmade jag 20 längder med Gry på eftermiddagen, i badhuset. Sen mådde jag jätte illa hela eftermiddagen. Jag mår dock lite bättre nu.
Det har varit en dag då jag känt att jag faktiskt längtar lite bort härifrån. Ser framemot att få se en annan del av världen, träffa massa människor, lära mig språk, stå på egna ben och förhoppningsvis träffa nya vänner från olika delar av världen med olika erfarenheter och nationaliteter.
Det pirrar i magen när jag tänker på det, vilket äventyr jag står inför!
Jag är jätte nervös!
För er som inte vet något om mig:
Jag är en tjej fyllda 25, från en liten stad i Dalarna där "alla känner alla". Jag har bott här i hela mitt liv förutom en tid direkt efter gymnasiet, då jag pluggade på högskola i Falun, men pendlade hem till hästarna i Avesta i stort sett varje dag under den tiden, tills det blev för jobbigt och jag hoppade av och flyttade tillbaka till Avesta igen.
Jag är uppvuxen i en trygg familj fram till 2006, jag var då 18år, då hände det som ingen familj borde behöva gå igenom! Min 2år äldre storebror slets plötsligt ifrån mig, oss, jordelivet. Han lämnade en skakad verklighet efter sig till oss som levde kvar. Sedan den dagen blev inte familjen vad den en gång var, tryggheten försvann. Det är mitt sätt att se på det. Idag är mina föräldrar skilda sedan ca 1år tillbaka och båda har en ny.Jag har ingen kontakt med min far och bor för tillfället, sedan ca 1månad tillbaka, med min mor tills jag ska iväg på min resa. Jag har två bröder till som lever och mår bra och som jag är otroligt lycklig lottad som har. Dom är bäst i hela världen och jag är evigt tacksam till mina föräldrar som gav mig mitt liv och mina älskade bröder.
Jag nämnde hästar, hästar har varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas och trots att jag inte hade möjligheten till en alldeles egen när jag var yngre så har jag lagt ner hela mitt liv i stallet och på hästarna som kom och gick. Jag har haft otroliga möjligheter att utvecklas för att jag fått pyssla med och rida andras hästar tills jag fick min första egna som 16åring.
När jag sedan skulle välja gymnasielinje inför hösten 2004 var valet enkelt, kommunens gymnasieskola hade ett samarbete med min modersklubb Avesta Ridklubb och jag tillbringade då än mer tid där under dom tre åren, vilket senare ledde till timanställning som ridledare. I våras sa jag upp min 75 procentiga tjänst som ridlärare för att jag bestämde mig för att lämna lilla Avesta för en tid.
Jag jobbar nu som ridlärare en kväll i veckan tills jag reser till Australien den 19 november, med min barndomsvän Emelie, som jag också träffat genom hästarna.
Anledningen till att jag valde just Australien var att jag på senare år börjat intressera mig för landet, för att jag ville långt bort och för att det är varmt där. Långt bort?! Ja, jag vill beskriva mig själv som en känslig, hemma-kär, mammas-lilla-flicka så om jag tar ett närmare land så är det så lätt att ge upp och åka hem.
Det känns inte som att man åker till Australien i en månad för att sedan ångra sig och åka hem. Nej, jag åker dit o där ska jag vara. Vare sig jag trivs i början eller inte, jag får se till att trivas helt enkelt!
Sandra ska klippa navelsträngen!
Önska mig lycka till.
Bilden är på mig och ponnyn Charlie som jag hade en period för utbildning och försäljning.
Ha det bra! /Sandra
Kommentera