Idag har vi sett filmen Warhorse. Den fick mig att börja tänka på hästar i allmänhet, hästar har ju varit en så enormt stor del av mitt liv sen jag var väldigt liten. Kommer ihåg att ja inte alls så va så sugen att testa ridning när min mamma och hennes kompis med en dotter i min ålder ville att vi skulle testa på det. Eller kanske sa jag att ja ville men egentligen va ja inte alls så sugen. Jag va mer sugen på fotboll, innebandy och hockey och sånt! Sånt som min storebror höll på med!
Trots allt så måste jag ju nånstans på vägen börjat gilla hästarna o ridningen på riktigt. Jag minns två perioder i mitt liv när jag inte varit i stallet varenda dag. En när jag fastnade för ett datorspel som jag spelade dygnet runt ett helt sommarlov, andra perioden när min bror dog. Jag behövde dock hästarna mer än nånsin då, men jag hade inte ork att gå utanför dörren så ofta under den tiden så de blev som det blev.
Genom hästarna har jag även träffat alla mina vänner, så otroligt många och olika personligheter genom alla år. Personer i alla åldrar. Jag har haft förebilder och mentorer, idoler och vuxna människor att vända mig till i vått o torrt. Jag har haft en familj där i stallet!
Jag minns min högstadietid som den värsta perioden i mitt liv tillsammans med tiden efter min brors bortgång. Det var fruktansvärda tre år i skolan och hade jag inte haft hästarna och folket i stallet under den tiden så vet jag inte hur de hade slutat. Där fick man hålla modet uppe och så fort jag kom upp i sadeln infann sig en självkänsla och styrka som jag aldrig kände nere på marken. Två är starkare än en. Dessa fantastiska djur som inte bara kan bära upp en person fysiskt utan även bära upp den mentala biten oxå. En stor stöttepelare. En människas allt!
Vackra djur.
Dom senaste tre åren har jag mest tillbringat på backen i stallet, mest hjälpt andra, mest tränat hästar från backen. För mig så ger det minst lika mycket, även om jag ibland saknar tävlingar och träningar och utveckling i min egen ridning. Men de handlar om ridningen det, tror inte jag utvecklats så mycket, så snabbt, som människa på kort tid som ja gjort på senaste. Jag har fått såå mycket i utbyte av alla underbara människor jag undervisat och haft kontakt med genom hästarna. Allra mest har småfolket gett mig. Jag har nästan fått testat på hur det är att ha egna barn, från smått till tonåringar. Jag har fått följa ett gäng varje dag/natt i deras utveckling från småflickor till ansvarsfulla ungdomar. Det är bland de bästa som hänt mig i mitt liv, bland det största. Finns inga ord i världen som kan beskriva den tacksamhet jag känner för att jag fått den kontakt jag har med dessa ungdomar. De har hjälpt mig, stöttat mig och tvingat mig ta stora ansvar och jag tar det på största allvar.
Ibland kanske lite fööör stort allvar?! Men jag är väl lite som en jobbig förälder som bryr mig så ofantligt mycket så det är skrämmande.
Jag hoppas att dessa tjejer känner att jag gett dom något på deras väg i livet. Att jag funnits där och tillfört något. Det tror jag.
I höstas var det ingen bra tid alls, jag hade inte mycket lust att jobba med hästar när ja skulle hit, ville testa något annat. Vad som helst egentligen.
Efter en vecka i Australien började jag jobba med hästar här, haha!
Jag har dock alltid jobbat med hopphästar, allroundhästar och ridskolehästar. Nu jobbar jag med galopphästar o även om det är häst som häst så är de en del skillnader. Jag är såå glad att jag sökte och fick det här jobbet och fick träffa alla fina hästar och jobba med dem varje dag. Hästar är det bästa som finns och idag så lovar jag mig själv att jag på något sätt alltid ska försöka ha en häst i mitt liv på ett eller annat sätt. Det mår jag så bra av.
Hästar är bäst! :D <3
Kommentera